"Behöver vi inte betala för något?"
Efter en tids spegelstirrande och skrubbning för att få bort saltet från våra kroppar så kliver vi ner i klackarna och går via bankomaten och fyller på euros i börsen för att slå oss ner på en av Nice´s många uteserveringar. Vi myste på i någon timme med pasta, rödvin och irish coffee, och kunde efter en tid konstatera att alla som satt i vår närhet hade frågat oss om var vi kom ifrån, vad vi gjorde i Nice och tom vad vi åt, och naturligtvis om vi talade franska.
Vår sjukt trevlige servitör och vi som myser med mat och dryck
Efter middagen kände vi att vi inte ville lämna de ljumma vindarna och låsa in oss på Trocadero så vi högg en utservering till för att pimpla lite drinkar och vips så satt de två grekiska läkare vid vår sidan och språkade på. Nicolas och Theo joinade oss då de också var nya i stan och inte hade någon aning om vart det hände den kvällen. Det fantastiska med dessa läkare är att de sitter inte i pengarna, de tog in vår nota och betalade gladeligen för drinkar vi druckit innan de ens satte sig vid oss... Fortsättaningen på kvällen som bar iväg mot en samba-bar gick i samma anda som innan, vi beställde och de betalade. Vi rök nästan ihop då jag verkligen ville betala och bjuda igen men icke...
På samba-baren gick toalettringen i någon from av djungel-tema... Tyckte den va läcker.. Kolla in nedan=)
Nice by night, strandpromenaden
Lite samba-drinks på någon from av Havanna-klubb
När morgonen började närma sej så rullade jag och Linda hemåt och hittade mha en äkta turistkarta hem till hotellet igen. Själv högg jag kudden och för fösta gången lugn över att inte fått svininfluensan då en av de grekiska läkarna lovade mej att jag med största sannolikhet inte skulle komma att drabbas av denna skräckinjagande sjukdom. Linda lyfte återigen luren och plingade vännerna hemma 5 på morgonen för att ytterligare spä på en redan alldeles för hög telefonräkning.
Hur som helst så var kvällen mycket trevlig och vad den satte för spår berättar Linda strax;-)
//Johanna