"Förstår du vad han säger? -HÖR du vad han säger?"
Så blev det äntligen måndagen den 21/9 och vår skolstart knackade på dörren. Vi hade tidigare i veckan försökt med all kraft försöka ta reda på var föreläsningen skulle äga rum och detta såklart utan större framgång. Vi tänkte "de sätter säkert upp informationen på tavlan innanför dörren på morgonen." Precis så var fallet, problemet var bara att varenda kurs fanns med utom den 2-årskurs som vi skulle börja, business law. Vi försökte fråga de italienska studenterna om hjälp men ingen kunde hitta informationen. Vid detta laget hade vi båda byggt upp lite frustruation då föreläsningen skulle gå av stapeln 08:00 ch skolans dörrar slog upp 07:55.
Tillslut fanns inget annat att göra än att vänta tills informationsdisken för de internationella studenterna öppnade sina dörrar... 9:30. 1 1/2 timme senare får vi informationen och vi rasar in på förelåsningen sköna två timmar försent.
Vi bänkar oss längst fram och med pennorna i högsta hugg och fullt redo att inta ny kunskap efter sommarens uppehåll, och så börjar läraren prata. SKOJA INTE men oj så bedrövlig engelska. Det var totalt omöjligt att förstå vad karln sa trots 110%ig koncentration. Sedan låg inte pedagogiken på sån värst jättehög nivå då han läste löptext rakt upp och ner utan powerpoints eller andra hjälpmedel. Försök att få en röd tråd, helt omöjligt! Ytterligare ett härligt tillskott i dessa förelåsningar är att mikrofonen som läraren talar i med jämna mellanrum slutade fungera. Istället för att försöka fixa den eller lägga undan den så fortsätter han tala i den och såklart så är det ju ingen som hör vad karln säger. Linda och jag försöker hålla oss för skratt men det är nästintill omöjligt. Sedan 10-20 minuter senare så börjar den fungera och ljudet kommer åter och man blir så rädd att man rasar av stolen.
Man behöver inte vara en student för att förstå att det är helt omöjligt att hålla sig vaken på dessa typer av förelåsningar och under tisdagen så somnar både jag och Linda över våra block. Blocken som förövrigt var fyllda med "hänga gubbe" och luffarschack.
Vi har nu en tenta den 7/10 och det enda vi har att plugga på är ett kurskompendium som vi ännu inte fått då våra lösenord till datasystemen inte är aktiverade så, hitills har intaget av ny kunskap varit väldigt sparsamt.
With Love
Johanna
Tillslut fanns inget annat att göra än att vänta tills informationsdisken för de internationella studenterna öppnade sina dörrar... 9:30. 1 1/2 timme senare får vi informationen och vi rasar in på förelåsningen sköna två timmar försent.
Vi bänkar oss längst fram och med pennorna i högsta hugg och fullt redo att inta ny kunskap efter sommarens uppehåll, och så börjar läraren prata. SKOJA INTE men oj så bedrövlig engelska. Det var totalt omöjligt att förstå vad karln sa trots 110%ig koncentration. Sedan låg inte pedagogiken på sån värst jättehög nivå då han läste löptext rakt upp och ner utan powerpoints eller andra hjälpmedel. Försök att få en röd tråd, helt omöjligt! Ytterligare ett härligt tillskott i dessa förelåsningar är att mikrofonen som läraren talar i med jämna mellanrum slutade fungera. Istället för att försöka fixa den eller lägga undan den så fortsätter han tala i den och såklart så är det ju ingen som hör vad karln säger. Linda och jag försöker hålla oss för skratt men det är nästintill omöjligt. Sedan 10-20 minuter senare så börjar den fungera och ljudet kommer åter och man blir så rädd att man rasar av stolen.
Man behöver inte vara en student för att förstå att det är helt omöjligt att hålla sig vaken på dessa typer av förelåsningar och under tisdagen så somnar både jag och Linda över våra block. Blocken som förövrigt var fyllda med "hänga gubbe" och luffarschack.
Vi har nu en tenta den 7/10 och det enda vi har att plugga på är ett kurskompendium som vi ännu inte fått då våra lösenord till datasystemen inte är aktiverade så, hitills har intaget av ny kunskap varit väldigt sparsamt.
With Love
Johanna
Kommentarer
Trackback
