pomodoro

Vid detta laget utgår jag ifrån att alla sett nedanstående filmklipp på vår fransman och jag utgår även ifrån att alla förstår hur fruktansvärt rolig denna männika är... så när han stegar fram till mej och Linda vid middags bordet på fredagen och bara förklarar hur gärna han vill gå ut så har vi helt enkelt inte hjärta att säga nej. Så vi glider in i party-outfitsen och korkar upp.

 Förfest på tre i vårt kök=)

Återigen så kom fransmanens hår på tal och återigen var han mer än glad över att visa sina produkter till oss, med det alltid säljande och smittande leendet.

 på busshållsplatsen på väg till stan

 Lite bilder från klubben

Linda och jag intog såklart bästa platsen på dansgolvet.. uppe på scen, där vi stod stadigt hela kvällen. En paus tog vi dock när vi behövde pudra våra näsor och detta gjorde vi på en lite bar två kvarter bort och passade på samma gång på att ta en stadig redbullvodka innan vi återigen tog plats on stage=)

Som vanligt var det en lyckad kväll och alla kom hem helskinnade med alla saker i behåll... Vi kom i säng och fick ett skönt wake-up-sms dagen efter av en mkt intressant prick, men mer om det kommer i senare inlägg.

Kram
Johanna

Darlings, en bild vi fann på erasmustorino.com från onsdagen... Avgör själv om vi är så het som vi tror=)

Torsdagen bjöd inte på några större överaskningar, en pizza på hörnet och sen var vi hemma. Fransmannen korsade floden för att hämta en ny nykel så vi höll oss hemma så han kunde komma och gå som han ville.

på fredagen var det dags att återuppta jakten på papper som vi behöver till skolan, vi lyckades denna gången och efter att ha väntat i 4 veckor på vårt booklet så var det äntligen i våra händer! Vi hade en förhoppning om att printa vårt kompendium så vi kunde börja plugga för tenta men såklart så var detta inte aktiverat och de som aktiverar har sitt kontor i en annan del av staden än där vi hämta det och hade såklart inte öppet denna dag.

Vi bestämde oss för att sightsa lite och begav oss till stadens filmmuseum. Där kan man som besökare finna en hiss som går hela vägen upp i det höga torn som filmmuseumet har sin lokal i och från denna höjd har man en fin utsikt över hela staden.

Som ni alla kan se så är vi en bit upp och hissfärden var inte kul då denna går igenom hela museumets hall och jag skämtar inte men man ser golv hela vägen och lider man av minsta höjdskräck så är det inte en skön upplevelse.

Linda och jag begav oss efter en lunch på stan ut för lite shopping, och det var inga problem med att sätta pengarna i rörelse och slå ett slag för den italienska ekonomin. På bara tre affärer hade vi handlat så mycket så att vi fick bege oss hem då det började bränna hål av det välanvända VISA-kortet i plånboken=)

Vi kom hem med en del atteraljer=)

Efter hemfärd kände vi att vi måste ut och bränna lite energi efter veckan som gått och drog på oss löparoutfitsen för att ta ett varv kring arenan och parken... och såhär såg det ut.



Dagen blev helt fulländad med lite papper fixade, shopping och träning. Linda och jag såg framemot en lugn och stillsam hemmakväll för att tagga till festen vi skulle ha på lördag, dock tänkte vår fransman en annan tanke och med sitt oslagbart charmiga sätt lyckades han övertala oss till att följa med på Erasmus-festen på Lapsus. Vad som hände? Kommer i nästa inlägg=)
Best wishes Johanna

Hallå alla!
Till att börja med så måste Linda och jag be om ursäkt för att vi vart riktigt bedrövligt dåliga på uppdateringar här på bloggen, men när ni får ta del av den gågna veckan så kommer det falla på plats för er vad detta beror på. Med skolstart och med allt som följer med detta har veckan varit allt annat än lugn och harmonisk med massa tid för bloggar. Vi har knappt haft tid att läsa tidningen så om något storslaget hänt hemma tveka inte med att upplysa oss, för de senaste 10 dagarna har vi levt i vår egen lilla Erasmus-bubbla.

Så förra söndagen bjöd på putsning av lägenhet och när detta var klart så bestämde jag och Linda oss för att sightsa lite. Vi har hittat på en sida på nätet att spårvagn 15 är ett hett kort vad gällande utsikt över staden. Så vi hoppade på med hela kroppen full av förväntningar av att se magnifika vyer från bergen... vad händer? Jo det är karneval och tåget går knappt halvvägs av sin vanliga rutt. Såhär så det ut...



Efter karneval-tåget följde en gigantisk marknad som vi knappt gick en tredje del på. Vi promenerade sedan genom stadsdelar vi inte vart i förr för att möta upp Swedbank-damerna för att säga hej då. På vägen shoppade vi lite, bl.a nedanföljande keps på Johannas huvud. Vi kramade om våra svenska gäster och kom hem till lägenheten vid nio. Dagen efter väntade första skoldagen.



KR
Johanna

Jaha, när Linda och jag slog upp öga på torsdags morgonen förra veckan så konstatera vi att idag gör vi inget. Vi tänkte att vi tar igen oss lite efter alla turer fram och tillbaka, så vi tog det piano hemma tills eftermiddagen när Adde rasar in på Porta Susa och ska hälsa på lite. Vi lagade lite middag hemma och öppnade upp lite bubbel för att pimpa till tillvaron lite.. Efter mörkrets infall så for vi in till Piazza Vittorio Venetto för att ta ett par stadiga. kvällen slutade tidigt och innan klockan ar 0200 slagna låg vi alla tre utslagna på rummet.

 Lite staty och lite svenska studenter i Torino

 Lite alkoholintag med svenska studenter

 En stadig italiensk parkering

 Adde och jag på väg hem och mot en ny dag=)

Vad sedan fredagen bjöd på vill ni inte missa;-) en aptitretare kan vara denna bild....

 

Många kramar från Johanna

Igår for vi återigen ut till IKEA, denna gång för att inhandla täcken då detta inte finns och vi fryser snart ihjäl om nätterna. Vi fann även två heta paraplyn=) detta är ett smärre måste att ha då det regnat på ganska friskt denna veckan.

Vi har aldrig berättat för våra nära och kära hur komplicerat det är att ta sej in i vårt hus. Vi ska nu mha av bilder visa hur man tar sig in i vårt hus. Det skall även nämnas att alla de dörrar ni nedan ser har alla olika nycklar så vår knipa är rätt osmidig att konka omkring på.

 1. Från gatan in i gången

 2. Från gången till huset

 3. ..och så hissen som man tar högst upp... kräver oxå nyckel

 4. Från trapphuset in i lägenheten

5. ...och sist och minst, vår rumsdörr. Visst är det behändigt att det är glasdörr? Då kan man ju inte dölja något:-)

Igår regnade det återigen och på morgonen när vi vaknar så upptäcker vi att det är en medelstor pöl på vårt golv, härligt! Det regnar in. Vi mailar fastighetsägaren och vad händer? Han knackar bestämt på kl 9.15 imorse, utan för varning och jagf trodde han skulole knäcka glaset i dörren. Kommer in och jag förklarar att det är här det regnar in, ballkongdörren. "När det regnar?" frågar han, ja svarar jag och han säger ok och stegar hem igen. Så det verkar inte göra något att det regnar in, för så länge det inte kommer in vatten hela tiden så gör vi inget åt det.

Idag kommer swedbank-damerna och det ska bli sjukt kul, de anländer vid 22-tiden ikväll och eter det väntar ett par dagar med svenska och turistliv=)

Over and out

Johanna

Utanför vårt hem på vår spårvagnsstation

Efter skolan gick vi för att återigen försöka få vårt kantin-kort... men gud så detta tar på krafterna! Skojar inte men vi fick köa i närmare två timmar innan vi tillslsut fick hjälp, och detta efter att ha stått i fel kö i över 45 min. Allt administativt är utspritt över hela staden och ha du inte alla papper i ordning så är det bara att fixa det själv, ingen hjälper dej eller verkar veta varför allt behövs. Vi for sedan till en av de fem kantiner vi får äta billigare på och där fungerande först toaletterna som hål i golvet, även för oss kvinnor, och sedan fick två yngre män förklara för oss hur kantinen fungerade för att vi skulle lära oss inför kommande lunchbesök. Men två-rätters för 2,7 euro, jag klagar inte och det var faktiskt riktigt bra.

                                                          Lite bilder från kantinbesöket

Vi gick sedan en sväng på staden och gick via mini-market för att köpa en kak-mix som vi gottade oss med när vi kom hem. Nu lever våra "inneboenden" om i köket, spanjoren och fransmannen, de ha ju en så hög ljudnivå så man tro ju att de är upprörda på varandra när de språkar på på italienska....

En kaka och ett stadsbesök senare så måste vi säga att Turin börjar kännas hemma och det är med ett leende på läpparna vi lyssnar på Éros Ramazzotti och konstaterar att denna höst kommer bli ett rikigt äventyr=)

//Johanna

Så efter matchen tog vi några snabba steg över gatan utanför arenan och gick på hockey-grabbarnas ölhak, ett biljardställe som verkligen föll oss i smaken. Där hängde vi en timme, drack Leffe-öl och surrade med hockey-grabsen och träffade två skåningar, varav en var Erasmus-student i Lyon så det var skönt att träffa ett till svenskt student-slask:-)
Efter två öl så tog vi spårvagnen till hotellet för att i extrem-jättefort-takt göra oss redo för kvällen, jag tror jag tog personbästa med dusch, dressning, sminkning och socialt häng med Linda och Daniel på ca. 25min. Strålande fagra for vi vidare till en av lagkaptenens favvo-hak, där vi lallade före i en massiv kö och trängde oss in på en fullproppad bar och verkligen överfullt dansgolv. Lagkaptenen (som för övrigt var finne) sa bara "This place is my home" och vi levde under uppfattningen av att detta var ett ställe de ofta besökte:-)
Efter en öl i baren högg vi dansgolvet och en av de franska hockeyspelarna glider tjusigt framtill mej och viskar i mitt öra på en svag svenska "Fy fan va du är slut!". Jag med mitt humör tänder till och säger till Alex (en av svenskarna i hockeylaget), då jag förstod att det var han som lärt honom detta otrevliga uttryck och sa "Men Alex va ha du lärt han? Sådär kan man ju inte säga!". Alex ser på mej och säger "Vad sa han?". Jag svarar och Alex säger "Nej men han menade, fy fan va snygg du är!" Jaha...vad lär vi oss av detta ungdomar?? Jo att det lätt kan bli missförstånd när en fransman ska prata svenska. Hursom helst stängde baren 1 och vi promenerade längs floden ner till några båtar som det var någon form av uteställen på.

 Operahuset, på väg till båtarna. Patrik (skåning) gör en helinhjärtad pose och ger sitt allt för att fotografen ska få en bra och minnesvärd bild. Tusen tack Putte!

 På väg över floden, Linda och jag fösöker få till "fina" bilder, som vanligt lyckas vi lite dåligt=)

 "Kerren" och Daniel på väg till båtarna... Kerre=keps på kerrens språk

Att sedan tas sig in på båtarna var en helt annan femma, tydligen hade dessa hockeykillar någon gång tidigare hamnat i bråk och var ännu idag portade så vi lallade på fram och tillbaka innan jag till slut kände att nu får det va nog, jag tar tag i detta. Jag tar ton och säger högt till de andra "Det här fixar jag, jag går först så kommer vi in!" Jättebra idé! Vad händer? Jo, jag stegar på med mina kilklackar framemot vakten och uppmärksammar inte att jag möter ett trappsteg och nedanför det väntar en högklacks värsta fiende, Kullerstenen. Så jag kliver snett med hela vänster foten och bokstavligen rasar ner mot backen och när jag har huvudet i höjd med vaktens midja så tar han tag i mej innan jag fullständigt daskar i backen. Behöver jag säga att vi inte kom in????

 Jag vilar foten på ett sjöjungfrulikt sätt vid hamnen

Efter mitt fall så kom vi iaf in på ett ställe tillslut och efter en öl så bestämde vi att nu är det dags för en pizza. Vi hamnade på ngn bakgatan och efter en timmes väntetid så fick vi vår kartong och jag kan utan överdrifter säga att jag och Linda var de enda tjejerna på hela denna gatan så hade vi inte haft hockey-danne med så hade det inte vart helt omöjligt att vi kommit bort. Sedan var det efterfest hos Lagkapten, där vi sprang på den mest osmarta amerikanskan i nutid tro vi. Linda och jag stod och väntade på att hon skulle vara klar inne¨på toa så vi kunde komma in, hon öppnar försiktigt dörren och fnittrar irriterande och säger "I don´t know how to flush!" Hon visar hur hon förtvivlat med hela sin kroppstyngd försöker trycka på toalettens "spol-knapp" tills Linda efter två sekunders konstaterande säger "You have to pull it." Ahhh!! Det går visst att dra också. Efter pizzan så knänkte den finska lagkaptenen några riktigt otrevliga kommentarer så vi bestämde att vi går hem så vid 5 låg vi återigen i hotellsängen med ännu en lyckad kväll bakom oss.

//Johanna

Efter en tids spegelstirrande och skrubbning för att få bort saltet från våra kroppar så kliver vi ner i klackarna och går via bankomaten och fyller på euros i börsen för att slå oss ner på en av Nice´s många uteserveringar. Vi myste på i någon timme med pasta, rödvin och irish coffee, och kunde efter en tid konstatera att alla som satt i vår närhet hade frågat oss om var vi kom ifrån, vad vi gjorde i Nice och tom vad vi åt, och naturligtvis om vi talade franska. 

 Vår sjukt trevlige servitör och vi som myser med mat och dryck 

Efter middagen kände vi att vi inte ville lämna de ljumma vindarna och låsa in oss på Trocadero så vi högg en utservering till för att pimpla lite drinkar och vips så satt de två grekiska läkare vid vår sidan och språkade på. Nicolas och Theo joinade oss då de också var nya i stan och inte hade någon aning om vart det hände den kvällen. Det fantastiska med dessa läkare är att de sitter inte i pengarna, de tog in vår nota och betalade gladeligen för drinkar vi druckit innan de ens satte sig vid oss... Fortsättaningen på kvällen som bar iväg mot en samba-bar gick i samma anda som innan, vi beställde och de betalade. Vi rök nästan ihop då jag verkligen ville betala och bjuda igen men icke...

 Lite drinkar och greker

På samba-baren gick toalettringen i någon from av djungel-tema... Tyckte den va läcker.. Kolla in nedan=)

Nice by night, strandpromenaden

Lite samba-drinks på någon from av Havanna-klubb



När morgonen började närma sej så rullade jag och Linda hemåt och hittade mha en äkta turistkarta hem till hotellet igen. Själv högg jag kudden och för fösta gången lugn över att inte fått svininfluensan då en av de grekiska läkarna lovade mej att jag med största sannolikhet inte skulle komma att drabbas av denna skräckinjagande sjukdom. Linda lyfte återigen luren och plingade vännerna hemma 5 på morgonen för att ytterligare spä på en redan alldeles för hög telefonräkning.
Hur som helst så var kvällen mycket trevlig och vad den satte för spår berättar Linda strax;-)

//Johanna

På lördag dag så pangade vi iväg till IKEA i Collegno för att handla köksredskap, kuddar, tofflor, doftljus och blommor. Men höjdpunkten var när vi fick inta köttbullar, potatis, brunsås och lingonsylt på IKEA med Alperna i bakrunden. Inte mycket att säga än att Kamprad lyckats bra med sitt imperium och det uppskattades av oss i mycket hög grad.
Ska nämnas att biljetten ut kostade 19kronor.. är ju inga pengar alls;-)

 På Metron.. vi knäpper kort på varandra för den som inte är skarp nog att fatta detta=)

 Ser ni bergen ungdomar??=) Det är Alperna=)

Johanna hittade hem till Kramfors och fick köttbullar, och en italiensk kaffe.. inte så stor men oj så starkt!!!

 Lite jobbigt att kånka hem och ja kvittot säger en del=)

 Ser lite ut som öken.. och en blek finne mitt i allt!!!=)

 Lite kuddar och överkast för att pimpa upp hemmet och tofflor för våra tassar=)

Ja det var vår IKEA-dag på kvällen blev det utgång... tell ya later youngsters!

Kram från Mamma!

Efter vår fylla så vaknar vi upp vid lunch och inser att nu måste vi styra upp adapters så vi får igång våra datorer. Strömförringen är inte just nu tillgänglig till våra el-prylar.. jag googlar på mina sista batterier att där finns en el-butik, sagt och gjort vi hoppar in i en taxi och åker dit. FEL FEL FEL!! Fanns inget där och vi vänder om taxin och kör till den gatan där skolan och lgh-förmedlingen ligger...taxiresan slutade på 20 euro, inga pengar alls!!=) Där får vi hjälp av en äldre herre som hjälper oss till el-affär och problemet är löst:-) Han fick dagens ros! Härliga Karl!

Därefter börjar vandingen till den kvinna som vi hyr vår lägenhet av.. smärtfritt gick det.. för första gången. Lite bilder från vägen dit... Andra sidan floden Po....

Kvinnan vi möter är typ två äpplen hög, skelar så mycket att jag blev orolig att hon ska gå in dörrar och dylikt men det gick bra... Hur som så tar hela denna procedur två timmar då hon ska kopiera pass, och skriva in våra uppgifter i kontraktet och så blev det fel... det kan ni se nedan.. för Timrå ligger i Finland eller?? 
 och jag bor på postragen eller postvägen kanske??=)



Skrev dock på trots bakfylla och stavfel, vi behöver ju tak över huvudet.


Så.. nu är det påskrivet och vi ha faktiskt städning var tionde dag;-)

Puss från Johanna
Linda hälsar!! (hon sitter på skype med Björnta)

Aloha på er alla!
Just i detta nu så ligger Linda och jag helt utslagna efter de senaste två dagarna. Vi ber om ursäkt för att vi inte uppdaterat er alla igår, men detta med eluttag är inte lätt. Behövdes visst adapters till våra prylar och detta har tagit lite tid att styra upp, en adapter är ju som svårt nog att förklara som det är på engelska och försök då med detta för en italienare som inte fattar något och knappast vill hjälpa dej.

Vi for 9.15 från Milano igår med siktet inställt på Turin... Så över åkrar och ängar och genom små byar susade vi fram mot bergen i stadiga 127km/tim.


Utanför och innanför centralen i Milano. byggnaden var hur mäktig och fräsch som helst, lite imponerade blev vi, och en skylt på spåret.


När vi sedan klev av tåget i Turin så började 4 timmar av stenhårt taxiåkande.

Anhalt 1. Centralen-Sportello casa (lgh-förmedlingen)

Där fick vi veta att lgh inte blir tillgänglig förrän på torsdag och Paola som vi tidigare talat med var väldigt hjälpsam och bokade vandrarhem åt oss och började beskriva hur vi tog oss med buss. Vi tittade på varandra jag och Linda och sa: "We´ll take a taxi instead, can you call one for us?" Aldrig att vi åker buss!! pengar är ingen trång sektor;-)

Anhalt 2.  Sportello casa - Vandrarhemmet

Linda och jag har ca 45 kg packniing med oss och den lilla italienska taxichauffören var inte nöjd när hon med all sin kraft tröck in våra väskor i bagaget, och när vi sedan skulle av så var vi halvvägs upp i bergen och lutningen som taxin stod i var inte nådig, då ryter hon ifrån på italienska åt Linda och jag börjar fnittra då vi inte fattar ett ord och Linda muttrar någor ohörbart och hjälper till slut den stackars lilla kvinnan.
Hur som in på hostelet och där får vi redan på att det är sovsal, ALDRIG! Vi ringer Ida som bokar in oss på ett hotell. Jag sa vänligt till de på hostelet att "Nä, vi tar in på hotell istället,kan ni boka det och ha du taxinummer så vi tar oss härifrån?" Detta med aska i håret och en Linda med Dior-brillor bakom ryggen.

Stekig Linda, med Dior-brillor, utanför vandrarhemmet som vägrar bo i sovsal.

Anhalt 3. Vandrarhemmet - Dock Milano

Efter en skön taxiresa genom hela Turin så anländer vi vid hotellet, där de inte hittar vår bokning så klart. Jag in på mailen och vidarebefordrar det till dem så vi till slut får komma in på rummet.
 Hotell nummer två och en lagomt svettig Johanna på jakt efter bokningbekräftelse.

Vi traskar sedan vidare till skatteverket där vi måste få oss ett italienskt personnummer, sagt och gjort men det är inte hur lätt som helst när man talar engelska och de svarar på italienska och när man inte förstår så höjer de bara rösten, men tillslut så löste det sig.

Vi tog en öl innan skatteverket för att känna och få lite semetserstämning:-)

Anhalt 4. Skatteverket - Infopoint

När vi inser att kl bara är 15 så hugger vi en taxi ihopp om att hinna till skolan för att regga oss innan 16. Sagt och gjort vi susar genom Turin igen åt andra hållet och in i den trappuppgång som vi tror är rätt. Efter ett par minuters virrande i trappan glider vi in i en korridor och knackar på. En kille, som senare skulle visa sej heta Emiliano öppnar dörren och dialogen sker enligt följande:

Linda: Hi, we´re incoming international students , where do we register?
Emiliano: From where are you coming?
Linda: Sweden
Emilinao:... OK, this is for handicaped.

Hur som haver så hjälper han oss att komma på rätt spår och passa på att bjuda oss på en kaffe. Jag tänker till och försöker bryta isen för att få killen att le lite så följande händer:

Linda: What do you study?
Emiliano: Medicine
Johanna:ok, are you becoming a doctor or maybe a nurse?? (försöker va rolig med glimten i ögat och lite hånande)
Emiliano: No a surgeon. (dödligt seriös och ja.. mitt skämt gick inte riktigt hem)

Vi kom  i alla fall rätt och Emiliano gav oss sitt nummer och föreslog att vi skulle hitta på ngåot framåt kvällen. SJÄLVKLART! Man tackar inte nej till en het italienare som är blivande kirurg;-)

Gatan utnför skolan administrationshus och ett köpcentrum i närheten, vad tycker ni? Visst är USBE och MVG-gallerian i Umeå ungefär i samma klass??=)
Vad sedan kom att hnda ska Linda få berätta alldeles strax=)

Kram från Johanna (sjukt trött och klibbig)