pomodoro

Linda och jag vaknade upp i onsdags och konstaterade att nu drar vi på semester efter allt slit här i Torino. Sagt och gjort, vi packade väskan, bokade hotell och noterade tågtider för att tidigt på torsdags morgonen bege oss till Porta Nouva för att bege oss med 8:30-tåget mot Nice Ville. Kändes knappt i plånboken då vi betalade 20euro för att ta oss över till fransoserna.

 Linda vilar lite på väg till Nice, fröken lite trött.

 Nu är vi på väg=)

Enligt resplanen skulle vi byta tåg i Ventimiglia och enligt biljetten hade vi ca. 15min på oss att byta, naturligtvis så sprack denna plan. Tåget vi tog från Torino var nå skrutti-bang-bang tåg som stannade i varenda bergsby och vi missade såklart vårt tåg, så vi blev kvar i Ventimiglia 1,5tim innan nästa tåg tog oss till den stekiga franska rivieran. För att fördriva tiden gick vi in på första bästa pizzeria och tog in varsin pizza och försöka resonera oss framtill om vi va i Italien eller Frankrike då allt stod på båda språken och alla talade båda språken... Visade sig senare att vi va ännu i Italien:-)

 Lunch i Ventmiglia

Väl framme i Nice så var vi lite oförberedda på hur vi skulle hitta vårt bokade tak över huvudet så vi tänkte "Vi tar en taxi till hotellet så hoppar vi i våra bikinis ögonblickligen så vi inte missar några soltimmar" Sagt och gjort in i taxin, fram med lappen med adressen till hotell Trocadero (ja det hette så). Taxichauffören muttrar något ohörbart, snurrar omkring på de smala gatorna i Nice och plötligt är vi åter tillbaka på tågstationen, han tar då en stadig höger och vips vi är framme! Härligt vårt hotell låg ca 80 meter från tågstation. För att ge en tydligare bild av hur kort det var så stod taxametern på 3,70 efter att han snurrat runt och när Linda snällt frågar "How much?" så kläcker killen självsäkert ur sej "Dix euro!" (=10euro). Härligt! vad göra annat än att langa fram stålarna.  

Vi rasar in på hotellet, snabbt upp på rummet för att byta om till "bad girl"-bikinis och ställer in siktet på beachen.
Lite bilder från vägen till stranden.



Efter två extremt varma veckor i Turin kändes havets svalka som något vi hade kunnat betala guld och gröna skogar för. Dock så hade vi lite svårigheter att hitta beachen så vi hakade på två grabbar med varsin handduk under armen och följde dem i smyg ner till stranden. Bilder på karlarna och stranden finner ni nedan... och i Nice jobbar man inte sandstrand utan stenar... Känns nästan som spikmatta för ryggen=)



Havet kändes grymt härligt och efter några timmar i solen så gick vi hem för att göra oss strålande vackra och bege oss ut på en middag och lite goda parasoll-drinkar och vad kvällen bjöd på kommer en uppdatering om lite senare.

Kramar från Johanna