pomodoro

Så kom dagen då jag och Johanna bestämde oss för att gå och fixa ett kantinkort som berättigar oss till att äta trerätters för 2.20 euro. Vi tyckte att vi behövde lite motion så vi gick hela vägen och insåg när vi kommit fram att vi bor i ett ganska fint område..vi hade nämligen kommit ut i slummen. Väl framme vid stället där vi skulle hämta ut kortet så insåg vi ganska snabbt att vi var de enda nordborna eller kanske till och med de enda europeérna eftersom att Johanna var den enda med blond hår. Kön var sjukt lång så jag bestämde mig för att ta tag i saken och gå och fråga om vi verkligen skulle stå här och fick till svar att jo det ska ni och sen fick vi också veta att stället inte öppnade kl 13.00 som vi hade fått veta utan 13.30...kan man göra annat än att älska detta land? 

Kön som vi inte ansåg att vi skulle stå i...

Så när det var ändrade öppettider så gick vi över gatan och tog en kaffe..och det här med kaffe i Italien är också en rolig grej..man får absolut inte en vanlig kaffe med mjölk utan man får espresso med skummad mjölk...oavsett vad man beställer.

Johanna med de "stora" kaffekopparna

Så när klockan var slagen 13.30 så gick vi tillbaka till stället där vi skulle hämta ut våra kära rabattkort, stod där ett tag och lyssnade på när en galen kvinna försökte ordna upp i kaoset för att sedan fråga en gång till vad vi skulle göra och denna gång fick vi till svar att ni borde komma tillbaka efter den 10:e september eftersom att allt folk som är här nu söker stipendium...fel att säga det första gången?! så jag och Johanna fick nog och tog första bästa buss in till stan för att shoppa och på dagens agenda var det biniki köp, skor (för Johanna) och en skräp mobil till mig som gällde...

Vad tycks om det italienska badmodet?? själv vet jag inte...

Vi hittade allt efter ungefär 3 timmar på stan, den sista timmen spenderades på att försöka köpa en mobil till mig och som vi tidigare nämt så är det här med att handla i Italien inte det lättaste...första affären vi gick på där frågade jag om de kunde engelska och fick till svar lite grann..fine tänkte jag och sa då  - can I buy your cheepest cellphone? och till svar fick jag - ahhh Iphone...eller så inte va? kan ju säga att vi gick därifrån eftersom att de uppenbarligen inte kunde någon engelska alls. Hittade ett annat ställe där de förstod vad vi sa med den var en djungel att köpa en telefon där också men jag lyckades till slut och vi kunde åka hem helt nöjda med dagens shopping.

Bild över en piazza mitt i centrum samt Centralstationen..lite annorlunda från Sverige

Och nu så sitter vi i vår lägenhethet och avnjuter ett eller två glas vin och lyssnar på en arg spanjorska som mest troligt pratar med sin otrogna pojkvän, och detta baserar vi på våra fantastiska spanska kunskaper :-)

Puss och kram Linda