"Jag går först så kommer vi in"

Så efter matchen tog vi några snabba steg över gatan utanför arenan och gick på hockey-grabbarnas ölhak, ett biljardställe som verkligen föll oss i smaken. Där hängde vi en timme, drack Leffe-öl och surrade med hockey-grabsen och träffade två skåningar, varav en var Erasmus-student i Lyon så det var skönt att träffa ett till svenskt student-slask:-)
Efter två öl så tog vi spårvagnen till hotellet för att i extrem-jättefort-takt göra oss redo för kvällen, jag tror jag tog personbästa med dusch, dressning, sminkning och socialt häng med Linda och Daniel på ca. 25min. Strålande fagra for vi vidare till en av lagkaptenens favvo-hak, där vi lallade före i en massiv kö och trängde oss in på en fullproppad bar och verkligen överfullt dansgolv. Lagkaptenen (som för övrigt var finne) sa bara "This place is my home" och vi levde under uppfattningen av att detta var ett ställe de ofta besökte:-)
Efter en öl i baren högg vi dansgolvet och en av de franska hockeyspelarna glider tjusigt framtill mej och viskar i mitt öra på en svag svenska "Fy fan va du är slut!". Jag med mitt humör tänder till och säger till Alex (en av svenskarna i hockeylaget), då jag förstod att det var han som lärt honom detta otrevliga uttryck och sa "Men Alex va ha du lärt han? Sådär kan man ju inte säga!". Alex ser på mej och säger "Vad sa han?". Jag svarar och Alex säger "Nej men han menade, fy fan va snygg du är!" Jaha...vad lär vi oss av detta ungdomar?? Jo att det lätt kan bli missförstånd när en fransman ska prata svenska. Hursom helst stängde baren 1 och vi promenerade längs floden ner till några båtar som det var någon form av uteställen på.

 Operahuset, på väg till båtarna. Patrik (skåning) gör en helinhjärtad pose och ger sitt allt för att fotografen ska få en bra och minnesvärd bild. Tusen tack Putte!

 På väg över floden, Linda och jag fösöker få till "fina" bilder, som vanligt lyckas vi lite dåligt=)

 "Kerren" och Daniel på väg till båtarna... Kerre=keps på kerrens språk

Att sedan tas sig in på båtarna var en helt annan femma, tydligen hade dessa hockeykillar någon gång tidigare hamnat i bråk och var ännu idag portade så vi lallade på fram och tillbaka innan jag till slut kände att nu får det va nog, jag tar tag i detta. Jag tar ton och säger högt till de andra "Det här fixar jag, jag går först så kommer vi in!" Jättebra idé! Vad händer? Jo, jag stegar på med mina kilklackar framemot vakten och uppmärksammar inte att jag möter ett trappsteg och nedanför det väntar en högklacks värsta fiende, Kullerstenen. Så jag kliver snett med hela vänster foten och bokstavligen rasar ner mot backen och när jag har huvudet i höjd med vaktens midja så tar han tag i mej innan jag fullständigt daskar i backen. Behöver jag säga att vi inte kom in????

 Jag vilar foten på ett sjöjungfrulikt sätt vid hamnen

Efter mitt fall så kom vi iaf in på ett ställe tillslut och efter en öl så bestämde vi att nu är det dags för en pizza. Vi hamnade på ngn bakgatan och efter en timmes väntetid så fick vi vår kartong och jag kan utan överdrifter säga att jag och Linda var de enda tjejerna på hela denna gatan så hade vi inte haft hockey-danne med så hade det inte vart helt omöjligt att vi kommit bort. Sedan var det efterfest hos Lagkapten, där vi sprang på den mest osmarta amerikanskan i nutid tro vi. Linda och jag stod och väntade på att hon skulle vara klar inne¨på toa så vi kunde komma in, hon öppnar försiktigt dörren och fnittrar irriterande och säger "I don´t know how to flush!" Hon visar hur hon förtvivlat med hela sin kroppstyngd försöker trycka på toalettens "spol-knapp" tills Linda efter två sekunders konstaterande säger "You have to pull it." Ahhh!! Det går visst att dra också. Efter pizzan så knänkte den finska lagkaptenen några riktigt otrevliga kommentarer så vi bestämde att vi går hem så vid 5 låg vi återigen i hotellsängen med ännu en lyckad kväll bakom oss.

//Johanna


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Dagar till avresa
RSS 2.0